Hem arrow Hem arrow Forsränning
Huvudmeny
Hem
Om KFV
Inloggning
Studentbeväringen

Den återuppståndna Studentbeväringen

Sedan år 2000 har det akademiska Upsala varje sommar förgyllts av en samling studentbeväringar. Samling sker vid Odinslund, korum och excercisövningar hålles, beväringsvisor sjunges, marschen går via Botaniska trädgården ut till Polacksbacken där picknick väntar. En mycket studentikos tradition från studentromantikens dagar har återupprättats av Sällskapet Karl Filip av Vasa.

Vidare deltar Studentbeväringen med hedersvakt utanför Upsala slott vid universitetets vårpromotion.

Studentbeväringens historia

Studentbeväringen i dess ursprungliga form existerade endast under 57 år men har kommit att ge stor genklang i de memoarer som skildrar studietiden vid mitten av artonhundratalet. Detta speciella Upsalafenomen har ytterst sina rötter i förlusten av Finland 1809 och kronprins Karl Johans försök att stärka den svenska krigsmakten i sviterna efter nederlaget. 1812 infördes beväringsplikten vilken föreskrev samtliga män mellan 20 och 25 år att tjänstgöra under vapen. Att studenterna skulle tvingas vara frånvarande från akademien längre perioder under pågående studier hade universitetet svårt att acceptera, varför man sökte dispens hos kunglig Maj:t för sina gossar i förkovrans tjänst. Lika svårt som akademin hade att släppa sina djäknar till ett hårt liv i fält, hade dock rikets ledning att acceptera en sådan försvagning av härens led som en dispens skulle innebära. 

Efter svåra förhandlingar kom man dock till en kompromiss som visserligen tvingade studenterna att göra beväringstjänst men tillät dem att göra den under en komprimerad period om två veckor efter vårterminsslutet och på plats i Upsala. Studenterna underställdes befäl av officerare från Kungl. Uplands regemente, vilka skulle drilla ynglingarna i den militära disciplinen. Någon förläggning användes dock inte, utan studenterna inställde sig på morgonen för att efter dagens övningar åter gå hem till sitt. 

Studenterna använde sina egna kläder, stod mot ersättning från kronan själva för utspisningen och tillsatte i driftig studentikos anda underbefäl ur de egna leden. Egna korpraler – en från varje nation – utnämndes, vilka kompletterades med egen vicekorpral, pastor, klockare och spögubbe. Klockaren anförde sången, medan spögubben svarade för underhållningen. När seklet närmade sig medelåldern hade studentbeväringen utvecklat alla de former som vi idag känner igen, och dess guldålder får sägas sträcka sig från mitten av 1800-talet och tjugo år framöver. Härvid hade även studenterna utvecklat sin egen högtidsuniform bestående av frack med vita byxor, svart väst, svart fluga, studentmössa och epåletter för sina underbefäl. Dessa ”uniformer” användes vid festtåg och akademiska högtider – för vid denna tid var det studentbeväringen som fick utgöra universitetets egen paradstyrka.

Vid denna tid började beväringens dag vid halv åtta på morgonen med samling i Odinslund med påföljande korum hållet av pastorn. Under lättliga former begav sig så truppen till Botaniska trädgården för någon timmes exercis. Klockan nio avåts frukost, vilken serverades enligt indelta korpralskap och bestod av bredda smörgåsar med vederbörlig mängd öl och snaps till. Efter det att frukosten intagits klättrade spögubben upp i ett träd och framförde därifrån en för dagen nykomponerad satirisk sång. Efter avklarad underhållning och stärkta av brännvin exercerade studenterna till klockan tolv, då det var dags för middag. 

Eftermiddagarna tillbringades ofta ute på Polacksbacken, där den oumbärliga trossen, bestående av en kylvagn med punsch och svagdricka, alltid fanns i närheten. Vid infallande av törst bad studenterna korpralen från Uplands regemente att kommendera rast, varvid ”den gula faran” inmundigades. Under eftermiddagen skedde viss exercis och provskjutning av musköt. Varje student fick i genomsnitt genomgå en skjutövning, vid vilken tre skott avlossades. Likväl berättas om hur beväringar vid detta tillfälle lyckades skada sig genom att släppa geväret i avfyrningsögonblicket och ramla över ända. Då eftermiddagens övningar var slut vidtog sexa, och snart nog var det en ny morgon och allt började om igen. 

Studenternas privilegierade militärtjänst väckte givetvis ont blod på flera håll. Såväl militären som gemene man fann systemet orättvist och en debatt om systemet pågick ständigt. En incident som säkerligen påskyndande studentbeväringens avskaffande inträffade 1869, då studenternas känsla för ära tog överhanden vid fel tillfälle. Detta år hade en av studentkorpralerna dagen före promotionen oturen att möta på en viss löjtnant Berndes. Denne Berndes tillhörde inte Uplands regemente och var främmande för de seder och skick som brukades av studentbeväringarna. När de möttes gick studentkorpralen arm i arm med sin tillkommande varför han givetvis missade att hälsa på löjtnanten, som blev mäkta förgrymmad och gav honom en uppsträckning som var så förskräckande att den stackars damen i sällskapet sprang hem storgråtande. En dylik skymf mot det täcka könet kunde vid denna tid svårligen tålas av studenterna, och hämnd planerades. Ett hundratal studenter samlades samma kväll bakom Flustret där Berndes satt i sällskap med officerskollegor och några damer. En efter en gick så studenterna fram till Berndes bord gick upp i enskild ställning och utropade i tur och ordning: ”Gud bevare löjtnant Berndes!”. Liknande tilltag upprepades under promotionsdagen, då löjtnanten inte kunde gå någonstans utan att utsättas för studenternas ”hyllning”, och resultatet blev att Berndes rasande lämnade Upsala.1 Efterräkningen kom när tilltaget kom till Karl XV:s kännedom och denne resolut avskaffade Upsalastudenternas beväringsprivilegier påföljande vår. Studenterna blev tvungna att göra reguljär beväringstjänst i kronans kläder och fältmässiga förhållanden. Studentbeväringen hade gått i graven.
           
I alla fall fram till våren år 2000, 131 år efter dess avskaffande, då den ärorikt skulle uppstå igen. Den 29 juli skedde nypremiären i regi av Sällskapet Karl Filip av Vasa. Under beväringen har Sällskapet haft den stora förmånen att låna en mindre arsenal övningsmusköter från studentbeväringens dagar från universitetet. Epåletter har framställts åt korpralen, spögubben och kantorn. Den återupprättade studentbeväringen har i stort sett alla de former som den ursprungliga beväringen.



Läs mer:

Andersson, Mariann, ”Studentikost vapenskrammel i Odinslund: Studentbeväringarna marscherar under traditionens baner: Kvinnor får bara se på” Upsala nya tidning, 17/6 2002

Edström, Anders, ”Sann värmlänning dricker brännvin till frukost”, Wermlandus X 1998

Kallstenius, Gottfrid, ”Blad ur Uppsalasångens historia” (Stockholm, 1913)

Lindroth, Sten, ”Uppsala universitet 1477–1977” (Uppsala, 1976)

Meyer, Gustaf, ”Studentliv i Uppsala för sextio år sedan” (Stockholm, 1930)

Nevéus, Torgny, ”Den upsaliensiska studentbeväringen”, Upplands nations årsskrift, 23 (1960)

Nevéus, Torgny, ”Med bössa och mössa, -studentbeväringen i Uppsala”. I: Nevéus, Torgny, (red) Universitets bildvärld, strövtåg genom historien, konsten och samlingarna. Uppsala universitet 1995.

Ronne, Erik & Ronne, Marta, ”Den sista studentexercisen”, Ergo nr. 13, 1996 Även publicerad på internet http://ronne.webhostme.com/ergo.asp?57
–, ”Kung Karl på besök”, Ergo nr. 6, 2001 Även publicerad på internet http://ronne.webhostme.com/ergo.asp?109

Strömholm, Stig, ”Polacksbacken i litteraturen”, Polacksbacken: En gammal lägerplats, utgiven av Polacksbackens historiekommitté (Uppsala, 1982)

Svenson, Sven G., ”Studentens klang- och jubeltid: Från Juntan till skandinavismen”, Upsalastudenten genom tiderna: En skildring utgiven i anledning av Upsala studentkårs hundraårsminne (Uppsala, 1950)

Wieselgren, Sigfrid, Vårt Uppsalalif: Minnen från 1860-talet (Stockholm, 1907)

Lilja, Josefin "KFV Skålar för Kungen" Upsala nya tidning 9/10 2009

 
< Föregående   Nästa >